Sonja!
Hej bloggen. När vi var på Gotland såg pappa plötsligt en liten kattunge i trädgården.
Den bodde vid komposten och verkade leta mat där.
Vi såg en större katt som brukar stryka omkring där runt Burge (huset på Gotland) så vi antog att det var dess mamma. Vi trodde att hon kanske kom och var med sin unge när inte vi var där, men jag tyckte att det var konstigt ändå.
Jag och missen (som mamma döpte till Sonja :P) blev allt bättre vänner! Den pep och jamade när jag var borta, och kom och gosade när jag var där. Den slickades hlea toden, typ tvättade mina händer och fötter :D. Jag ställde ut vatten till den som den tyvärr bara drack lite av. Vi kunde ju inte ge den kattmat eftersom Ludde har ett specialfoder för en sjukdom som han haft.
Ludde och Sonja nosade på varann ibland, men Ludde var inte så värst intresserad. Fast han blev avundsjuk, nu när han hade en konkurrent om mig. Man märkte att han var sur mot både mig och mormor, som gosade men Sonja! Men jag gosade lite extra med Ludde så det gick över :).
Sen en dag, när vi fikade, kom katten och tiggde mat. Morfar gillar tyvärr inte katter särskilt mycket. Speciellt inte om dom tigger, han är så van vid dom hemlösa katterna i Grekland, där dom har ett hus och är väldigt mycket.
Den verkade så tam. Så vi beslutade att ta den i en korg (som jag tyvärr inte har ån bild på) och se om grannarna kände igen den.
Så vi traskade iväg till Stora Burge (huset närmast oss åt vänster) och frågade där. Hon som bodde där kände inte igen den. Hon sa att hon tyvärr inte kunde ta den för hon har redan två hundar och två småbarn. Men hon tipsade om att gå till gården bredvid, Grinders, för dom har katter. Hon sa också at det finns ett katthem i Visby.
Så vi traskade iväg till Grinders, där bonden höll på att mecka med nån bil. På trappan till huset såg vi två katter som liknade Sonja, och en svartvit kattunge.
Vi berättade om vårt problem, som förut. Då sa han att en av deras kattungar var försvunnen. Så hans son/dotter (kunde inte se vad det var) tog upp kattungen.
"Det här är vår, pappa!" Sa han/hon, som verkade bli glad över att få tillbaka sin kattunge!
Vi gick lättade hem utan Sonja. Så nu har hon det bra med sin familj och sina vänner!
Men jag kommer sakna henne så mycket! :) Fast jag har ju min Ludde-Kudde!
Frågan är hur hon kom till oss, och varför hon gick till komposten och inte kom hem sen. Kanske var för liten för att hitta hem? Katten vi trodde var hennes mamma strövar fortfarande runt i trakten. Som hemlös. Igår berättade mamma att mormor ringt och sagt att den katten hade varit inne och ätit resterna av Luddes mat som låg kvar i skålen efter att vi åkt hem, och ett halvt bröd som stått framme. Förra året åt hon/han av morfars fruktkaka. Oj oj oj!
Det var historien om Sonja, som jagkanske får träffa nån annan gång!
Sonja var så söt & snäll! Em perfekt katt :D...
Den bodde vid komposten och verkade leta mat där.
Vi såg en större katt som brukar stryka omkring där runt Burge (huset på Gotland) så vi antog att det var dess mamma. Vi trodde att hon kanske kom och var med sin unge när inte vi var där, men jag tyckte att det var konstigt ändå.
Jag och missen (som mamma döpte till Sonja :P) blev allt bättre vänner! Den pep och jamade när jag var borta, och kom och gosade när jag var där. Den slickades hlea toden, typ tvättade mina händer och fötter :D. Jag ställde ut vatten till den som den tyvärr bara drack lite av. Vi kunde ju inte ge den kattmat eftersom Ludde har ett specialfoder för en sjukdom som han haft.
Ludde och Sonja nosade på varann ibland, men Ludde var inte så värst intresserad. Fast han blev avundsjuk, nu när han hade en konkurrent om mig. Man märkte att han var sur mot både mig och mormor, som gosade men Sonja! Men jag gosade lite extra med Ludde så det gick över :).
Sen en dag, när vi fikade, kom katten och tiggde mat. Morfar gillar tyvärr inte katter särskilt mycket. Speciellt inte om dom tigger, han är så van vid dom hemlösa katterna i Grekland, där dom har ett hus och är väldigt mycket.
Den verkade så tam. Så vi beslutade att ta den i en korg (som jag tyvärr inte har ån bild på) och se om grannarna kände igen den.
Så vi traskade iväg till Stora Burge (huset närmast oss åt vänster) och frågade där. Hon som bodde där kände inte igen den. Hon sa att hon tyvärr inte kunde ta den för hon har redan två hundar och två småbarn. Men hon tipsade om att gå till gården bredvid, Grinders, för dom har katter. Hon sa också at det finns ett katthem i Visby.
Så vi traskade iväg till Grinders, där bonden höll på att mecka med nån bil. På trappan till huset såg vi två katter som liknade Sonja, och en svartvit kattunge.
Vi berättade om vårt problem, som förut. Då sa han att en av deras kattungar var försvunnen. Så hans son/dotter (kunde inte se vad det var) tog upp kattungen.
"Det här är vår, pappa!" Sa han/hon, som verkade bli glad över att få tillbaka sin kattunge!
Vi gick lättade hem utan Sonja. Så nu har hon det bra med sin familj och sina vänner!
Men jag kommer sakna henne så mycket! :) Fast jag har ju min Ludde-Kudde!
Frågan är hur hon kom till oss, och varför hon gick till komposten och inte kom hem sen. Kanske var för liten för att hitta hem? Katten vi trodde var hennes mamma strövar fortfarande runt i trakten. Som hemlös. Igår berättade mamma att mormor ringt och sagt att den katten hade varit inne och ätit resterna av Luddes mat som låg kvar i skålen efter att vi åkt hem, och ett halvt bröd som stått framme. Förra året åt hon/han av morfars fruktkaka. Oj oj oj!
Det var historien om Sonja, som jagkanske får träffa nån annan gång!
Sonja var så söt & snäll! Em perfekt katt :D...
Kommentarer
Trackback
